Igår trodde jag på fullt allvar att jag skulle dö efter en halv timme utan mobil flera mil från Ockelbo bryter jag ihop o verkligen skriker på hjälp men ingen hör mig var helt dött där ute fick gå till många hus innan nån öppnade o jag fick hjälp.

Jag vet inte vad jag skulle gjort om det sista huset inte öppnat.

jag hade antagligen inte vaknat upp imorse.. O det känns sjukt

kändes som en film som jag sprang fram o tillbaka i flera gårdar o jag bara tänkte i huvudet att jag skulle dö nu.

Jag vill inte se verkligheten i vit ögat.

men kände verkligen innan sista huset att ja skullle ge upp jag la mig ner o bara tänkte vad som skullle hända försökte sova en stund men vart kall så¨fort igen så lärde springa till sista huset.

Där väntade två änglar hade tur att de inte va nån snuskis som öppnae.

människorna var underbara fick låna tlfn men pappa svarade inte o jag bröt ihop igen de frågae vad ja hette o bodde o skjutsa hem mig!

vill inte ens tänka på vad som kunde hänt men jag lever ju för nån andledning.

För er som bryr er vela bara skriva av mig lite

---

If I die young, bury me in satin
Lay me down on a, bed of roses
Sink me in the river, at dawn
Send me away with the words of a love song

Lord make me a rainbow, I'll shine down on my mother
She'll know I'm safe with you when she stands under my colors, oh and
Life ain't always what you think it ought to be, no
Ain't even grey, but she buries her baby

The sharp knife of a short life, well
I've had, just enough time//The Band Perry